Under veckan som gått har jag upptäckt att jag är extremt allergisk mot mögelsporer (eller vad som nu växer i vårt, för det mesta, tomma hus). Kliande röda ögon, pipande andetag och totalt igensnorad näsa. Fy fan.

Annars är det höst, regn och blåst. Lite mysigt sådär. Idag kommer gubben hem från kursen och jag skall försöka ta ut allt jag kan av vår sista gemensamma helg på, tja, en månad. Känns jobbigt samtidigt som jag ser fram emot mina studier på den svenska västkusten.

Min nya guilty pleasure: musikalserien GLEE. Fruktansvärt underhållande med fantastiska tjejer och killar som dansar, sjunger och jag vet inte vad.

Dags för en uppdatering!

Jag åker tillbaka till Göteborg den 5 september. Då kommer bloggen vakna till liv igen med allt vad det innebär. Skall därför försöka tjuvstarta lite och värma upp fingrarna.

Hm, so....

Känner mig deppad för tillfället. Gubben åkte iväg på ännu en evighetskurs (denna gång till Utti) där han skall fäktas med stormgevär och åla sig genom minfält. Jag agerar sorgsen flickvän och kysser hans bild på mobilen samt skriver tårfläckade sms. Vet knappt var i landet Utti ligger. Det låter finskt och deprimerande.

Undrar hur hösten kommer te sig? J är på kurs fram till december. Jag kommer pendla mellan Finland och Sverige, gå på mina kurser och dricka min öl. Hoppas på händelserika veckor som inte gör mig galen.

Det är ingen hemlighet att min blogglust har avtagit rejält under denna sommar. Har inga bra ursäkter, det liksom bara blidde så. Nåja, snart är det höst och då får ni ta del av mitt gnäll igen. Skolan, mitt förhållande (som snart återgår till långdistanskategorin) och annat roligt.

Imorgon är det båtdags igen. Helsinki-Stockholm x fem.

Bloggtorka maximum. Ojdå. Jag har jobbat 10 dagar på Östersjön och känner att det är dags för en uppdatering.

Tja, det är sol, värme och KENT. Nya skivan får mig att bli vimmelkantig. Recension läggs upp inom en snar framtid.

Varje gång du möter min blick... <3

Dom gör mig så lycklig.

Har bloggat dåååligt på sistone. Får skylla på extrem omställning i vardagen. Bor med min kille och njuter av fotboll, vin och åkturer med motorcykeln. Allt är liksom rätt fint.

Jag måste stiga upp om fem timmar och 15 minuter. Då borde jag ha packat ner allt som jag behöver under mina tre månader hemma. Jag har ingen aning om jag glömt nåt. Jag hoppas att jag inte gjort det. Mest av allt hoppas jag att jag inte kommer på det när jag står på flygfältet redo att checka in.

Hjälp.

Jag lyxar dessutom till det imorgon med taxi från lägenheten till bussterminalen. Inte för att jag har överflöd av pengar utan för att kollektivtrafiken inte kommer igång förrän vid femtiden. Så många tider att passa. Så många saker som jag kanske har glömt. Orkaaa.

Nåja, jag är glad. Snart är jag hemma och får njuta av min gubbes eminenta sällskap.

Det är så roligt att packa. IMORGON åker jag hem!

Det är sådana här stunder jag längtar efter. När man känner sig duktig, kreativ och bekräftad.

Min handledares kommentarer gällande min b-uppsats:

"En mycket intressant, och välskriven, uppsats. Den är särskilt intressant eftersom den jämför två ganska olika dystopier, i intention och i tillkomsttid, men ändå hittar intressanta paralleller. Jag förstår att det krävts mycket arbete för att uppnå detta, och jag är imponerad av resultatet. Det finns en del småsaker att anmärka på, men generellt sett är det mycket bra. Betyg VG."

Förlåt, men jag måste bara skryta med detta. Särskilt eftersom min handledare slaktade min hemtenta i lyrik för inte så länge sedan.

Nu skall jag fortsätta sitta här och gotta mig i min egen duktighet. Tar knappast lång tid innan verkligheten hinner ikapp.